söndag 21 januari 2018

Svensk Pastoraltidskrift

Eländes elände. Jag har haft SPT sedan år 1966. Jag fick ett halvt års gåvoprenumeration och sedan var jag fast och det var inte bilderna på utvikningsflickorna det handlade om, om man säger så. Det var det andra snusket, folk som skrev vad sant var och var illa beryktade för det. Samt självfallet informationen om lediga och tillsatta tjänster. Predikoutkast fanns därtill.

Jag vet att jag berättat om teckningslärare Rosén, som var veniat. Han predikade en gång utifrån utkastet i SPT. Jag kunde ligga lite före honom och halvhögt berätta vilken nästa punkt i predikan skulle bli. Denna egenskap förlänade mig en nimbus av verkshelgon i församlingen. Fast inte hos fru Rosén, tror jag.

SPT kunde gott ha präglat någon medalj att dela ut till läsare som varit med i 50 år och det kunde också de svenska flygbolagen göra. Kanske Svenska kyrkan skulle prägla en motsvarande medalj i olika klasser för 50, 60, 70, 80 och 90 år. Kyrkmusen vid 50, därefter Gudamänniskan, Lejonet, Oxen och sist Örnen. Släpspännen hör med till medaljen förstås. Kravet är mycket enkelt. Prästen ska känna igen personen från gudstjänsterna. SPT kunde ha kategorierna "läsare" i olika klasser där klass 1 är finast. Eller så kan man vända på graderingen och bli finast med fyra vinklar på kavajärmen?

Jag förlorade mig ut i allt detta eftersom SPT bytt format och inte längre ryms i mitt förvaringssystem. Först hade jag mina kapslar. Sedan förvaringsbokar av arkivtyp. När de tog slut löste jag problemet genom at vandra till Systembolaget och köpa bag-in-box. Dessa boxar, en per år, blev inte bara en källa till glädje utan – och detta var syftet med inköpet, förstås – bra förvaringsboxar för SPT. Nu såg jag att den modellen inte längre fungerar. Boxarna är för små. Suckan och klagan! Men när nöden är som störst är hjälpen som närmast.

För ett akademabelt bestyr tog jag mig in i den garderob där tidskriftsförrådet finns. Mina ögon föll på en box från Robertson Winery. Jag fattade att den SPT-årgång, som låg där, kunde i stället placeras i den mindre boxen från Côtes du Rhone, som jag just färdat i avsikt att få in årets årång av SPT där. På ett enkelt sätt kunde jag skifta boxar. Blir man inte glad så vad blir man då? Så löstes problemen, som en bok av Ethel Rabe hette.

Annars funderar jag över min otydlighet i logisk framställning. Jag trodde att jag i går beskrev ett problem, när en präst avkragas på något som är tryckfrihetsskyddat och på en hypotetisk fråga, med påpekandet tillagt att rättsskipningen antagligen skiftar mellan stiften. Nu finns det en kommentator, bara en men ett lejon, som av detta drar slutsatsen att rättsskpiningen fungerar. Det var just detta jag satte ifråga. Vad var så svårt att begripa?

Den viktiga frågan är förstås den hur många blekingar som gått evigt förlorade på grund av falsk lära. Kan antalet bedömas? Kan för övrigt just blekingar gå evigt förlorade? Kan någon? Är det där med tron på riktigt allvar eller bara garnering av livet i den mån det behöver garneras? Är det sant att Jesus på riktigt, verkligen, är vägen, sanningen och livet eller bara, låt oss säga, kommunikation?

Jag frågar i en funktionellt ateistisk kultur. Ska jag verkligen nöja mig med vad den kulturen har att erbjuda eller ska jag stiga fram, docentalt liksom, och säga att Den Stora Berättelsen säger något mera och annat? Är kampen om den rätta läran, själva det uppenbarade, egentligen kampen om människan?

Ni förstår hur jag tänker och ni förstår att jag tänker. I dag tar jag mig till Rydaholm. Min Frälsare möter mig där, that's why. Kyrkoherden fuskar inte, dribblar inte med materien till mässan. "Adveniat verbum ad elementum et fit sacramentum" gäller och oavsett det romerska piruetterandet (minns Leo X och håll bara käften!) så är han en präst på riktigt. Det sker som han säger.

Låter jag bister? Alls inte. Jag har ju hittat en kartong i rätt storlek för SPT. Skulle då min själ bedrövas? Men då kommer den över mig. El-cykeln som inte var. Det finns sådna som kan trimmas och komma upp i 50 knyck och mer. Kanske 100? Nå, när det blir på det viset kan jag veta att jag delar det mänskliga livets vanliga villkor. Det får väl räcka tills vidare.

25 kommentarer:

  1. Hänvisad till sängen på grund av kraftig förkylning öppnade jag min TV i o f gudstjänst. Stor kör och fina psalmer. Gudstjänstens tema var "Andas in - andas ut. Och det låter ju bra. Predikanten sade att Jesus skapar tro, men sedan handlade talet om andas in - andas ut. Men inget besked om vad som skulle andas ut och in, eller vem som skulle andas in och ut ,gavs ej. Det var bara att andas. Ut och in.
    Sedan kan man undra om stackars Blekingeborna, som inte får del av Nådemedlen. Det står någonstans i Skriften, att Han skall låta sig finnas av sådana som inte frågat efter Honom. Kan Gud möta längtande själar ändå?
    Stig W

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stig W. Svaret på din fråga är ja.

      / C E ( fruset vatten)

      Radera
    2. Stig W
      Låter mer som ett yogapass (om någon undrar, alla här kanske inte har testat det). Det känns rätt långt ifrån vad Jesus sysslade med när han predikade.


      Radera
  2. Med stöd i en del modern "exegetik" kan man hävda att Jesus anspråk att vara vägen, sanningen och livet bara är riktat till lärjungarna, eller kanske till och med att det är ord som läggs i Jesus mun för att trösta en Messiasrörelse efter att deras Messias blivit dödad. Det är åtminstone inga universella sanningsanspråk Jesus kommer med och absolut inte tänkt att vara exkluderande, eftersom hela kärnan i Jesus budskap är det radikala inkluderandet.

    Kan man hävda, men jag tror att man har fel...

    /PK

    SvaraRadera
    Svar
    1. Be med Birgitta som inte ger komplimanger till den hon följer. Be med lilla Therese som älskar så helt. Be med Hjalmar som är så tyst. Be med Nils Petter som talar så svårt. Be med aposteln som liksom så många andra gömmer sig på bakgården.

      Utan signatur

      Radera
    2. Här hänger jag inte med, eftersom Jesu, tillsammans med apostlarnas, budskap är exkluderande.
      Stig W

      Radera
    3. Jag håller med, men det finns en del moderna exegeter som hävdar att ”exkluderandet” är ett tvåtusenårigt missförstånd. Somliga har t o m utbildat präster...

      /PK

      Radera
    4. Översättningsgrej, har jag hört. Jesus pratade inte grekiska och Johannesevangeliet är en efterhandskonstruktion skrivet av grekiska adepter som lyssnat på en typ 90-årig farbror med annat modersmål och hans minne kan ju ha sviktat. Men tro är tillit ...

      Radera
  3. "Den viktiga frågan är förstås den hur många blekingar som gått evigt förlorade på grund av falsk lära" skriver Sandahl. Eftersom det gäller sv"k" är det troligaste svaret: noll och ingen. Sv"k" fungerar inte så och har med några få lysande undantag heller aldrig gjort det. Varken den gamla eller den nya statskyrkan kommer att gå till hävderna för sin “förkunnelse”.

    Den avkragade kättarprästinnan har verkat i en tid när folk kommit litet hipp som happ, som på vilket event som helst hos denna “Sveriges största konsertarrangör”, stela begravningar, Dogge doggelito, Christer Sjögren, We love musicals, urtrista “Musik i sommarkväll”, tango-“mässor”, knepiga sinnesro-“gudstjänster”, djurvälsignelser, ohörbara barnskriksgudstjänster, hiskeligt falsksjungande "kyrkokörer" och ännu värre “solister”, hyenande glo-på-nya-spackel-prästinnan, tro-på-vad-du-vill-eller-tro-inte-alls-“konfirmationer", tillgjorda huvet-på-sned-föredrag, helprofana skolavslutningar, babysång, förskolesamlings-hurra-för-våra-ungar, halvhjärtad yoga, qigong, och zenmeditation med frivillig “aftonbön”, vegetarisk sopplunch, torra glutenfri-frallor, tomma-det-kommer-snart-mer-kaffekannor, halvhysteriska kvinnokaféer, helhysteriska metoo-gråta-ut, kyrkpub med blaskigt lättöl och - kanske nån gång som publik tillsammans med storögda "förtroendevalda" på sitt första kyrkbesök vid uppstyltade och andetomma TV-"gudstjänster" - med evig träsmak i ändalykten som enda bestående minne.

    Var i allt detta, Sandahl, ser du “risken” att bli andligt påtänd? /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. John, alltför mycket av det du nämner finns tyvärr i Svenska Kyrkan av idag. Om det är bara sådant du har upplevt i denna kyrka, ja, då kan jag delvis förstå din alltid så bittra ton. Men, tack och lov, det finns annat också. Det finns församlingar med söndaglig mässa (men som du inte kan godkänna, förmodar jag), god förkunnelse och medvetet, andligt arbete. Själv finns jag i en sådan församling.

      Jag i Halland

      Radera
    2. Men, John, om det är som Du beskriver, att "noll och ingen" har gått evigt förlorad på grund av falsk lära, så är det väl ändå ett gott resultat?/Paul

      Radera
  4. Ja, det Du kallar modernt låter mest som rappakalja.

    SvaraRadera
  5. SPT - allt tunnare, liksom det fragment av svensk offentlighet den representerar ...

    Men föralldel. En och annan artikel och analys håller fortfarande högsta klass. Man kan fråga sig hur länge det går att hålla på.

    Lars-Gunnar

    SvaraRadera
    Svar
    1. SPT:s utveckling speglar väl hur "högkyrkligheten" domineras av gummiryggade karriärister som korsat fingrarna så hårt att det ser ut som om hela gänget lider av svår reumatism!

      Antony

      Radera
  6. SPT är en guldgruva. Dock var omgörningen ett bottennapp. Varken maken eller jag kan läsa texten utan svårighet, vilket vi kunde tidigare. Det blev därför lite tragikomiskt att se att man gjort detta för att öka läsbarheten.

    Vi får väl se om detta ofog håller i sig. Jag finner liksom inget nöje i att prenumerera på en tidning som varken maken eller jag kan läsa.

    Apropå klass av prenumeranter: Minns inte exakt vilket år jag började prenumerera men ligger i spannet 15 - 18 år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Till Lars-Gunnar och Elisabeth 21 jan: SPT har fortfarande 32 sidor per nummer, kolumnerna är fortfarande 61 mm breda (men en rad mer på höjden), så mängden text har inte blivit "tunnare".
      Läsbarheten då? Den rent visuella: Sidorna har blivit mer luftiga med bredare marginaler, medan kontrasten mellan pappersfärg och tryckfärg onekligen minskat och kräver starkare läsljus för mina gamla ögon. Den innehållsliga: där avgör behov och smak vad man tycker är värdefullt, men själv fann jag mycket läsvärt. Så, tack SPT, for keeping up the good work!

      Radera
  7. Omsorgen om blekingarna!

    -Så rörande att läsa bloggarens omsorg om blekingar, som måhända har gått "evigt förlorade" av falsk lära av den avkragade prästen. Märklig slutsats med tanke på att även utan denna prästs närvaro i predikstolen är ju Svenska kyrkan ingen riktig Kristi kyrka - enligt bloggaren och hans applåderande kommentatorer.

    Var får de allt ifrån, fast visst måste jag som bleking vara glad över omtanken om mitt läns medborgare och tanken att många av dem kanske har gått förlorade för Gud.

    Men hav tröst, käre vän i Mohedas mörka Småland! Folkkyrkan finns, Kristi finns i den, vad som än sägs och förnekas på denna blogg. I dag fanns Han från början till slut närvarande - starkt närvarande - i den kyrkas gudstjänst som jag bevistade. Från första till sista psalm, i prästens inledningsord och predikan, i syndabekännelsen "Barmhärtige Gud du som i Kristus öppnar vägen till dig..." som det står i agendan, genom förlåtelsen och tackbönen,
    Lovsången, alla texterna, trosbekännelsen till Herrens bön och Välsignelsen.

    Jesus var där, också i synlig form - genom Eva Spångbergs processionskrucifix.

    Vad skrev jag tidigare? Jo, att Svenska kyrkan är Kristi kyrka, ingen annans! Vems annars förresten?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rörande? Med liv och blod har jag i KAB 44 försvarat Blekinge och det lyckades, som bekant. Men vad med de innästlade andliga fienderna, de som kan omskapa sig till ljusets änglar?

      Radera
    2. Kanske måste inte alla som hört falsk lära gå förlorade? Den som är utanför (Kyrkan), skall Gud döma, men "den trösten jag ej glömmer, att min broder Jesus dömer"./Paul

      Radera
    3. Ni får rätta mig om jag har fel, men var det inte just den "syndabekännelse" som Bengt Olof Dike nämner ("Barmhärtige Gud, du som i Kristus...") som i kyrkomötet 2017 inför nya handboken debatterades huruvida den skulle vara syndabekännelse (som numera "skall" heta "bön om förlåtelse") eller om den skulle räknas som överlåtelsebön, eller något annat? Om jag minns rätt dividerades det kring att den bönen, enligt somliga, ger uttryck för att vi ber Gud om förlåtelse för att vi inte är perfekta, snarare än att be Honom om förlåtelse för våra synder. Jag tror att det var någon av biskoparna som lyfte detta.

      Jag borde förstås ha undersökt saken noggrant innan jag skrev detta, men jag skriver så här så får vi se. Någon kanske vet? Kanske Dag Sandahl, vars anföranden jag uppskattade, minns vad som sades? (Jag var inte där, men jag följde debatten om den förfärliga nya handboken på http://www.svenskakyrkan.tv, där sammanträdena fortfarande kan ses.)

      Radera
  8. Det är bara historiskt okunniga eller illvilliga personer som kallar Småland för "mörka". Vad sa Gunnar Helen till folkpartiets ungdomsförbund?
    Stefan

    SvaraRadera
  9. Det sade Helén!

    -Gå hem och läs historia, löd dåvarande fp-ordförandes uppläxning av FPU.

    -Bäste Stefan, undertecknad har faktiskt läst Sveriges historia och åkt ett stort antal mil i de mörka skogarna Småland. Märk dock väl att min beskrivning av Moheda och landskapet inte är en karaktärsbeskrivning av smålänningarna i allmänhet och en viss Mohedabo i synnerhet.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  10. BOD,

    Läst ? Förstått något? Knappast att döma av all faktaförvrängning och missbruk av t ex statistik.

    //HH

    //HH

    SvaraRadera
  11. Om jag inte har fel ingår Blekinge i Lunds stift, och så här "bra" har Lunds stift förklarat gudstjänsten för oss människor, läs och förfasa er:

    https://www.svenskakyrkan.se/lundsstift/gudstjanst-fran-a-till-o

    Där har ni det. Så är det, förstår ni. Det är nog inte så långt från den kättarförklarade prästens tankar. Nog kan man tala om MTD-religion, som BloggarDag gör. För att klä mitt tal i ungdomlig talan: Snacka om villolära, heresi och kätteri!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, oj, det är uppenbart att Lunds stift fortsatt sitt avfall från kristenheten!
      Antony

      Radera