lördag 24 mars 2018

Dödshjälp

Är det oproblematiskt om en kristen håller med ateister och agnostiker om att dödshjälp bör införas? Jag menar, vi säger ju till Gud att "min tid står i dina händer". Det gör väl inte ateister och agnostiker? Vi tänker väl också att Gud ville mig, därför finns jag till. Tänker ateister och agnostiker så? Vi tänker att Gud har en uppgift som passar för mig livet igenom och när jag fullgjort den, får jag dö. Så tänker väl inte ateister och agnostiker?

Flyttar man frågan om dödshjälp från att vara en läkarfråga till att bli en medborgarfråga, ser jag komplikationer. Är jag gammal kan det förstås vara ett samhällsintresse att bli av med mig utan att jag upptar en dyr vårdplats något år eller några månader extra. Och om jag kunde falla under en abortindikation eller alls ingen när jag just kommit till, varför skulle det vara annorlunda när jag är gammal?

Brott mot femte budet är det att tänka "du behövs inte", lärde vi konfirmanderna. Det gällde aktiviteter på skolgården lika väl som bland kompisarna. Vi håller ihop, det var grundhållningen. Kan det vara så, att förslagen om dödshjälp illustrerar hur det är i ett samhälle av vårt slag, ett samhälle där somliga människor inte behövs? Eller illustreras bara rädslan för livet, en rätt naturlig hållning om det är en dödskultur vi lever i. Rädslan för livet gestaltas som en rädsla för smärta och för det svåra. Kanske handlar det också om rädslan att behöva se livets meningslösheter. Eller den grundläggande rädslan att kläs av och föras dit jag inte vill. Det hävdas förresten att vi är mer rädda för döden än någonsin.

Kan det vara så att den praktiserade gudlösheten ger detta resultat? Räddhågan är grundhållning och det finns inte längre något kristet hopp inför döden, inga goda repliker att ta till sig från söndagens gudstjänst, inga erfarenheter av en from person som ska dö och kan tycka att detta ska bli en intressant upplevelse, nämligen att få se det hon trodde. Anders Brogren har på sin hemsida lagt ut sin prästmötesavhandling och där finns beskrivningen från två dödsbäddar. Jag säger inte att den som inte läst måste läsa. Jag säger bara att dessa sidor hör till de märkligaste man kan läsa.

Skulle vi än mer eftertryckligt säga, att sekulariseringen är obarmhärtig mot människor för den har inga livsperspektiv? Borde vi ställa riktigt allvarliga frågor hur det kommer sig att människor är mer rädda för döden än någonsin, om nu professor Ingemar Engström har rätt i det påståendet. (Vi måste dö i en tid som gjort det lätt att leva. Understreckare. SvD 20 mars)

Naturligtvis kan man diskutera vilken skillnad det är mellan läkarassisterad frivillig dödshjälp och detta att en patient ber att få "pallativ seditering" eller slutar att äta och dricka. Men här är väl den egentliga skillnaden mellan dem som bestämt sig för att det inte är någon skillnad och oss som menar att det är en skillnad. Varför har vi inte lärt församlingarna att sjunga sv ps 622 på Erssons melodi? Den som kan sjunga psalmen drar inte ut på döendet men skyndar inte heller på det. När jag känner att det är nog och min kropp vet det, kan jag vara tacksam för att få somna och i sömnen vänta döden.
En kyrkokristen vet att sjunga och sjunga också mot döden!

Alltså är jag emot när Carl Reinhold Bråkenhielm och Tuulikki Koivunen Bylund gör gemensam sak i dödshjälpsfrågan med ateister och agnostiker. Eller är jag emot? Är jag inte närmast för att vi får veta hur de tänker? På punkt efter punkt visar det sig att vi inte bara är oense på en punkt. Tänker jag MTD-religion hör väl dödshjälpen till det terapeutiska och deismens tanke är ju att Gud finns men aldrig lägger sig i förrän vi verkligen behöver det. Då ordnar han allt för oss. Orden sagda till tröst för de ängslade blir till garantier för de tvärsäkra. Här ger oss den augustinska medvetenheten under 400-talet i augustinermunkens erfarenheter från 1500-talet en del att fundera över. Vi är alls inte ense i Svenska kyrkan. Det är då för väl!

Annika Borg förförde mig förresten. Hon skrev i Axess om Agenda 2030 och Svenska kyrkans insatser. Där återges vad Svenska kyrkan tror, tror jag. Jag förfördes och tittade under dryga 3 minuter på bidraget. Jag kände det som ett gott bidrag till lidandet. Ska Antje ställas till ansvar? Eller händer det bara och vi står på de gröna ängarna och betraktar tillvaron idogt idisslande? Som kor men inte Kyrkans kor?
https://www.svenskakyrkan.se/agenda2030

Förresten konstaterade John Nilsson i januari månad år 1939 att reduceringen av kristendomskunskapen fortskridit så långt att denna kunskap "numera uppfyller mycket stora krav ifråga om enkelhet och torftighet". Församlingsbladet nr 4/1939 s 49. Jag har sålunda som ni förstår verkligen kollat Svenska kyrkans agendafilm.

Nu stundar Palmsöndag och Stilla veckan. Bloggardag förfaller till fromhetsövningar. Det blir, Deo volente, nya blogginlägg i syfta att skapa uppståndelse som en effekt av Uppståndelsen när Bloggardag eftertryckligt firat den. Men det dröjer till Påskdagens morgon är det tänkt. Då ska som en påskhälsning avslöjas när boken En annan Kyrka releasas.


43 kommentarer:

  1. Önskan om dödshjälp har uppenbarligen att göra med rädslan för att lida. Ett bibelord att i detta återvända till är Hebr. 5:8 – "Trots att han var Son fick han lära sig lydnad genom sitt lidande."

    Jag försöker ständigt få mig att inse och acceptera att det här avslöjas en djup gudomlig hemlighet. (Ordet skall naturligtvis läsas i ljuset av att Paulus beskrev sitt uppdrag vara "att föra människor av alla folk till trons lydnad", Rom. 1:5.)

    Jag önskar alla en välsignad Stilla vecka!

    SvaraRadera
  2. Spännande väntan med oro!

    -Den boken blir spännande att läsa. Jag noterar dock att titeln inte är "En annan folkkyrka". Det gör mig en smula orolig. En kyrka utan folk är ju detsamma som en skidåkare utan snö.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. "En kyrka utan folk är ju detsamma som en skidåkare utan snö" håller jag med om till fullo. Men liksom snön gör mest nytta under laggen för skidåkaren, gör folket mest nytta för kyrkan i gudstjänsten.

      Radera
  3. http://www.brogren.nu/dgs/DGS3.htm

    Antar att det är denna sida på Anders Brogrens hemsida som Dag avser.
    S Pilt

    SvaraRadera
  4. Agenda 2030, politisk svammel bygd på propaganda utan kunskap eller realitets syn.
    Och hur blir det i ett land där man till ena sida talar om vattenkraft och samtidigt river småskaliga dammar. Och utländska företag bygger Vindpark med skattepengar, som är farligt för fåglar och fladdermöss och ger buller och ljusförorening. För att sedan sälja och inte behöver bevisa eller ta risken att det inte är ekonomisk hållbart. Så många dumheter där alla går åt samma håll och lyssnar till samma propaganda.
    Skaffa kunskap det är det enda motgift till all propaganda

    SvaraRadera
  5. Att förespråka dödshjälp är inget annat än funktionell nazism. Att själv vilja avsluta sitt liv må vara en sak, men en positiv inställning till eutanasi stammar alltid ur förakt för svaghet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "... en positiv inställning till eutanasi stammar alltid ur förakt för svaghet."

      Så sant! Och förenligt med kristen tro är det inte.

      Radera
  6. Det är jätteproblematiskt om en kristen propagerar för att dödshjälp ska införas. Detta oavsett om ateister och gnostiker håller med.
    Att Ansvarsnämnden för biskopar inte reagerat på detta är nog det främsta tecknet på MTD-värderingarnas maktövertagande inom SvK. ALLA andra meningsskiljaktigheter om bibeltolkningar om ämbete och äktenskap förbleknar i jämförelse.
    Dödshjälp är något helt väsensfrämmande för kristenheten genom alla tider och borde medföra att biskopen avstavas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer med Peter T. Man vet ju från bl a Nederländerna att det är ett sluttande plan att införa dödshjälp. Efter ett tag ges dödshjälp till barn, till gamla och dementa som aldrig själva uttryckt någon önskan om det, till deprimerade , som för övrigt är fullt friska....

      Radera
    2. Dessutom har man funnit att äldrevården försämras i länder med dödshjälp.

      Radera
  7. I sammanhanget kan hänvisas till vad som sägs i Kyrkans katekes:
    Eutanasi

    2276 De som erfar att deras liv får sitt utrymme förminskat eller försvagat har rätt till särskild respekt. Sjuka eller handikappade personer skall få hjälp för att föra ett så normalt liv som möjligt. [1503]

    2277 Vilka motiv eller medel som än åberopas eller används när det gäller direkt eutanasi innebär den ändå att man tar handikappades, sjukas eller döendes liv. Den är moraliskt oacceptabel.

    Sålunda innebär en handling eller en underlåtelse som i sig själv eller i sin avsikt förorsakar döden för att ge smärtfrihet en form för dråp som allvarligt strider mot människans värdighet som person och vördnaden för Gud, hennes Skapare. Det felaktiga omdöme som man kan ha råkat ut för i god tro ändrar inte denna mordhandlings natur som alltid skall fördömas och avvisas.[26]

    2278 Att upphöra med mödosamma, farliga, extraordinära eller i förhållande till det förväntade resultatet orimliga medicinska insatser kan vara riktigt. Här rör det sig om att vägra vara ”terapeutiskt halsstarrig”. Här är det inte fråga om att man dödar någon; man går med på att man inte kan hejda döden. Beslut bör fattas av patienten om han har kompetens och förmåga därtill, eller av dem som har laglig rättighet till det. Patientens förnuftsstyrda vilja och legitima intressen skall alltid respekteras. [1007]

    2279 Även om döden anses vara omedelbart förestående, så har man inte rätt att avbryta den vård man är skyldig den sjuka personen. Bruket av smärtstillande medel för att lindra den döendes lidanden även om man därmed riskerar att förkorta patientens liv kan stå i överensstämmelse med den mänskliga värdigheten om döden inte är något som planeras, vare sig som mål eller som medel, utan bara något som man förutser och uthärdar som något oundvikligt. Den lindrande (palliativa) vården är en alldeles särskild form för osjälvisk kärlek. Därför skall den uppmuntras.

    Att nu biskopar och präster i Svenska kyrkan vill understödja detta dräpande är fruktansvärt och lika fruktansvärt att Svenskan i kyrkan i övrigt inte reagerar och tar det kraftigaste avstånd från dessa uppfattningar. Varför är det ingen som anmäler dem till biskoparnas ansvarsnämnd/domkapitlet?

    Det är bra om Bloggardag är emot deras uppfattningar, jag tycker dock att man inte behöver veta närmare om deras bevekelsegrunder för att vara det. Bevekelsegrunden spelar mindre roll.

    Ansluter mig till tillönskan om en välsignad Stilla vecka.

    Jonas M

    SvaraRadera
  8. ”Våra kroppar är gjorda av stjärnstoft och i en handfull mull ryms nästan lika många levande organismer som det finns människor på jorden” (ur Ett biskopsbrev om klimatet, 2014)"
    Inget kristen tro där, men evolutiontrams.
    Att tro att Gud skapade världen och sedan människa av röd jord det är väll myther, så då blir det ett annat myth som låter finnare, stjärnstoft.
    Ska man vara förvånad alls att det blir just religion men ingen tro längre.

    SvaraRadera
  9. Det här är grunden att jag har lämnat kyrkan, detta vill jag inte bidra med, kyrkan har tappat all trovärdighet att hon är en kyrka

    SvaraRadera
  10. Hej Bengt Olof. Jag går i kyrkan varje söndag men missar någon gång av olika skäl. Ibland gnager en ovälkommen känsla inombords, förra söndagen till exempel. Jag räknade till 12 inklusive präst, kantor, solosångare och värdar. Med två undantag kunde jag konstatera att jag med mina 56 år var yngst i gänget. Vid kyrkkaffet utan undantag. Detta i Kärna kyrka i Malmslätt utanför Linköping. 5000 invånare bor här. Hur mycket ”folk” vi ser i bänkarna om tio år kan man undra. Betalar gör folk konstigt nog ändå.
    /Patrik DeMesta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är också orolig, Patrik!

      -Den svaga kyrkogången är också oroande för mig, samtidigt som jag vet, att många slår vakt om kyrkan för det arv som den symboliserar och ramar in samhället med. Glöm ej heller att kyrkorna faktiskt brukar vara fulla, eller nästan fulla, vid särskilda högtider som 1:a advent, Palmsöndagen, möjligen ibland julottan och/eller midnattsmässan.

      Just på grund av problemen måste kyrkan sätta igång just ett offensivt missionsprogram och en aktivitet, som aldrig tillförne, för att använda denna terminologi. Och bara för att statistiken är dålig, betyder det ju inte att kyrkan, som flera på denna blogg hävdar, tror eller önskar, håller på att rasa samman. Vilken skall döpa, konfirmera, viga och begrava oss, om inte Svenska kyrkan?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Jaså, den svaga kyrkogången oroar dig, Dike. Det är så man baxnar över förslagenheten. Är du verkligen rätt person att uttrycka något sådant? Ska DU av alla oroa dig över den dåliga kyrkogången? Du som inte sätter en fot i en kyrka frivilligt. Ett sånt oerhört hyckleri.
      Det är så dags nu efter ditt 40 år långa förstörelseverk som du fört med högsta frenesi med den onde som pådrivare. Vilka om inte du och dina pattologiska tuttspanare till medbrottslingar är personligen ansvariga för svenska "kyrkans" säkra undergång med alla sina lismande spackelprästinnor?
      Varför besöker du aldrig nånsin din hemkyrka i Mörrum? Du är ju trots allt “förtroendevald” där (även om det finns allvarliga frågetecken kring om det gick rätt till).
      En genomskinlig folkkyrkohycklare utan självinsikt är vedervärdigt. Bed om förlåtelse så länge du förmår knäppa dina händer.
      Berit

      Radera
    3. BOD!!
      Det är inte fullt hus ens på de dagar du beskriver!!! Vakna upp och gå dit!!! Se verkligheten i ögonen, för det du beskriver är inte verkligheten längre. Jag är där och ser hur det ser ut! Bloggaren svartmålar inte bara, han är faktiskt mer realist än du.
      Men det offensiva missionsprogrammet är en utmärkt idé!! Gärna med bistånd av missionärer i retur från länder där Kyrkan växer! Många (inklusive bloggaren) har önskat detta länge, men kyrkoledningen slår dövörat till och oroar sig för att störa muslimer och andra. Men vi får aldrig skämmas för Jesus eller för att visa att vi tillhör honom!!!
      Arg kyrkomedlem

      Radera
  11. Är folk rädd för döden? Eller snarare rädd för att tappa kontrollen, och bli hjälplös och beroende och rädd för fysisk lidande

    SvaraRadera
  12. Apropå lidande: Moder Teresa kritiserades ju för att ha undlåtit att ge smärtstillande till sina döende patienter, eller vad de nu ska kallas. Hon ska ha sagt att det var något vackert att se dem lida för Kristus. Någon gång har jag funderat över om hennes upplevelse av Guds frånvaro i 50 år av hennes eget liv kan ha något med detta att göra. Att hon faktiskt inte utförde Guds vilja om hon lät patienterna lida mer än som var nödvändigt.
    Är samtidigt mot dödshjälp. Men alla vi som är det är nog ibland inte medvetna om att det finns lidande som är större än vi kan föreställa oss och där sjukvården faktiskt inte klarar att upphäva det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag undrar om man ska skilja på aktiv och passiv eutanasi (dödshjälp). Aktiv är ju när man avbryter persons liv och passiv, när man underlåter att sätta in livsuppehällande åtgärder. Sådant kan ju ske om du en perspns livsavgörande organ är satta ur spel.
      Stig W

      Radera
    2. Vad jag hört är det rent förtal och helt ryckt ur sitt sammanhang. Det är hatarna som varit framme.

      Sant är dock att moder Teresas verksamhet, på grund av fattigdom, inte hade den bästa hygienen eller de bästa läkemedlen osv. Tror dock att det blev bättre med tiden genom olika donationer.

      Johan

      Radera
  13. Enligt min mening är det helt oförenligt att vara kristen och att inte förkasta dödshjälp.

    Ja den heliga Moder Teresa har beskyllts för olika saker som det går att läsa om. Allt man läser om behöver inte vara sant samt samtidigt måste man förstå allt i den rätta kontexten. Det kan bara konstateras att hon har gått igenom normaliseringsprocessen där hennes tro, liv och gärningar nagelfarits.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om det är mig du svarar, vill jag veta om det gäller även passiv dödshjälp.
      Om en person är hjärndöd, kan man hålla hjärtat igång med maskiner. Kommer inte Synden in här, att man bara räknar med det här livet?
      Stig W

      Radera
  14. Jo Moder Theresa var en barsk, albansk gumma som gjorde storverk och tål att diskuteras. Jag funderar på om inte egentligen eutanasikraven är en fråga om vårdekonomi lika mycket som en liberalism som löper amok:

    http://iotakt.se/2018/03/page/8/

    Framtiden kommer att innebära att vi köper vår sjukvård. De som inte betalar eller får arbetsgivarbetald sjukvård får dela på en allt mindre kaka. De som har försäkringar, eller "är något" får god vård.

    Vi får nog se eutanasikraven mest som en förberedelse till röjning i vård- och omsorgsberget. /smun

    SvaraRadera
    Svar
    1. En närstående man med cancer behövde stomioperation. Väntan blev 12 veckor utan mat. Vid operationstillfället måste i stället urinledaren opereras, alltså fick stomin vänta. Den livsnödvändiga urinledaren gick före. Nästa väntan på operation pågick 9 veckor. De sista 2 veckorna av "väntan" kunde patienten inte dricka. Inget dropp gavs under hela tiden. Ingen förklaring. En anhörig sjuksköterska på besök förklarade i smyg: "Det är ättestupan. All ansvarig personal går kurser i prioritering och sjukvårdsekonomi. Det finns fog för misstanken att patienten till slut "avrättades" med överdos av morfin, eftersom en son börjat samla material för anmälan. Journalerna avslöjade inget utom att patienten just väntat på operation.

      När patienten dog, fortfarande i väntan på sin operation eller åtminstone dropp, vägde han 38 kg. En mumie som man kunde knacka på och få ett ekande ljud till svar från. Ögonlocken var sedan fem dygn klistrade i hornhinnorna av vätskebrist. "Bortprioriterad" skulle man ha kunnat skriva i journalen. Troligen även "terminerad".

      Vi har redan en mild form av eutanasi.

      Reinhold

      Radera
    2. Rörande och skrämmande historia. Dock självklart helt lögnaktig, och får lika tyvärr stå oemotsagt tills Bloggardag återvänder till sin blogg efter påsk.

      Ingen överlever två veckor utan vätska. 3 dagar är normalt.

      Radera
  15. Hon somnade in så stilla i sömnen, men månaderna innan var inte så stilla. Det kan ta lång tid att dö och det är många gånger en lång och smärtsam process innan döden inträffar. Själv har jag försökt stödja en gammal vän under hennes sista månader här på jorden. Hon levde ensam utan nära släkt och hon var helt hänvisad till den vård o hjälp samhället hade råd att erbjuda.
    Själv är jag en bit över åttio och står på tur att få resa hem. Det jag upplevde under min väns sjukdom och död har gjort att jag har garderat mig så att jag inte behöver vara hänvisad till den offentliga vården.

    SvaraRadera
  16. Det här är off-topic, men ändå.
    Tänk om SvK inte är så grundkörd som man tror, utan att det endast rör sig om över-nivån. Kyrkans hus i Uppsala har lika många anställda som uppsala, strängnäs, skara och visby stift har komministrar tillsammans. De har ett twitterkonto och de har ett fåtal gurus som håller utbildningsinstituten (i övrigt enorm personalomsättning). De har ett fåtal politiker som bitit sig fast, men ingen i en ung generation.

    Jag menar, visst har dom lyckats viga ett och annat mähä och på sina håll är det inte en enorm resning i gudstjänstlivet om man säger så. Men rötan kommer överifrån och jag tror inte att den har sjunkit in så genomgrundligt som man kan tro. De flesta landsortsförsamlingar till exempel, kan bli hela och rena den dagen en rimlig präst kommer dit. De följer oftast sina präster. Och folkets intuitioner om vad kyrkan är och vad en präst är och så vidare, tror jag är mera traditionella än vad man kan tro.

    Man kan ju undersöka hur illa det är ställt, när över-nivån är borta. Jag tror att det inte är så illa som man kan tro. SEdan om övernivåer, det här skriver jag till John och Anthony och andra: beklaga er över Antje kan ni. Men er egen påve är Antje på steroider, här ett citat av reuters:

    "Pope Francis was also quoted as saying Europe should adopt a federal structure as soon as possible or “it won’t count for anything in the world”

    Europas förenta stater för att facilitera det härliga folkutbytet, för att rädda koalabjörnarna och migranterna. Ni har en egen social justice warrior i toppen, ni med. Skillnaden är att vi evangeliskt sinnade med hedern i behåll kan kritisera våra kyrkoledare, emedan ni har gjort påvens kristendomstolkning till normerande. Ha det så kul i Merkels knä, och lycka till med nästa påve. Dags att komma ner från de höga hästarna?

    SvaraRadera
  17. I stillhet, saktmod och ödmjukhet!'

    Stilla veckan kommer till oss alla,
    låt den bli värdig i tankar, ord och sinne;
    värdig Han som på korset skulle Fadern åkalla,
    för vår skull, döden Han mötte, håll det i minne!
    Stilla veckan är tankens och själens viktiga tid,
    tanken på Honom och vad han gjorde för alla envar;
    i ödmjukhet må vi därför alla i stillhet och frid,
    stanna inför det lidande för oss som Jesu bar.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  18. Stig W skrev inte direkt till dig men svar på din fråga framgår av katekesen som jag refererade till.

    Jonas M

    SvaraRadera
  19. Re Eutanasi,

    som en påpekade, en viss "mild(?)" form för eutanasi har vi redan i form av prioritering. Alla kan helt enkelt inte få den "bästa" tänkbara vård. Den är ju både kompetenskrävande, kostnadskrävande och tidskrävande. Allt faktorer som helt enkelt inte kan negligeras utan kräver vare sig vi vill det eller inte innebär prioriteringar.

    Det är däremot ett långt steg mellan att aktivt avsluta ett liv vare sig det sker direkt genom att t ex förgifta personen och det vare sig det är personal på sjukhuset, anhörig eller man "bara" ger den sjuke möjlighet att själv inta den dödliga drogen.

    I mina mörka stunder- och de börjar bli fler och fler ser jag framför mig en tid när sjukvårdspersonal tvingas acceptera att ge eutanasi och hur det då blir liknande upprörda stämmor som barnmorskan som inte ville tvingas till att delta i aborter.

    Oavsett, mild eutanasi finns redan iom att sjukvården vare sig den vill eller inte måste prioritera, att all vård kostar pengar och det finns helt enket inte obegränsade pekuniära medel. Inte heller kan alla få specialist-"bästa" tänkbara vård ty så många specialister finns det helt enkelt inte och där får man då inte glömma tidsfaktorn. Även om specialister tillkallas kan de inte klara av att vårda hur många som helst- de är ju dock begränsade till antalet.

    Det är ett problem som vi lever med och tyvärr måste räkna med ökar än mera i takt med att läkarvetenskapen går framåt. Vi hamnar i situationer som att mha medicin A,B,C eller assistans av maskiner kunna upprätthålla liv men bara till ökade kostnader och än högre vårdinsatser allt som kostar mer, kräver mera tid och kompetens allt bristvaror och som också innebär att andra sjukvårdsfall med nödvändighet får mindre / sämre vård.

    En annan sak , också deprimerande är att det åtminstone för mig inte kan undvikas att diskussionerna om Eutanasi har samband med önskan om tillgång till organ för transplantation.Åtminstone med denna beredvillighet att tala om "hjärndöd" som redan nu i visserligen få fall men ändock visat sig ge tragiska resultat.

    OK, jag tror inte att sådana överväganden är aktuella för den gamle nittioåringen , där "fungerar?" redan vanliga prioriteringar men de är och framförallt kan bli aktuella för den skadade tjugo-trettioåringen.

    I tredje riket infördes eutanasi. Något som dock stoppades efter protester och innan nazisterna blivit "helt galna". De stoppades dock inte förrän det tyska folket började inse att det inte "bara" handlade om obotligt sjuka och "mindervärdiga" utan om de själva om de blev allvarligt sårade under kriget.

    Måtte vi inte behöva samma argument utan "nöja" oss med det faktum att prioriteringar tyvärr är något vi inte kan undvika iom att läkarvetenskapen går framåt.

    Det var ur etisk synpunkt lättare när man inget kunde göra utom att möjligen göra dödskampen så lindrig som möjligt. (Tyvärr kan vi i dag göra mycket som uppehåller livet men om det alltid är det rätta kan diskuteras men oavsett, hur mycket vi än teoretiskt kan göra kan vi helt enkelt inte göra det för alla).

    //HH

    SvaraRadera
  20. Det är principiellt fel att tala om mild eutanasi i fråga om förmenta brister i vården. Det dör massor av människor i tredje världen pga att de inte får basal vård men det är behöver inte vara någon form av eutanasi för den sakens skull. Finns som regel inget uppsåt, inte ens likgiltighetsuppsåt.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den milda eutanasin är ofta föga mild och övergår ibland till en icke journalförd överdos morfin ...

      //En som varit med, sett, hört och kan vittna

      Radera
  21. Förlåt mig! Jag borde ha observerat (och respekterat) att f. Dag (och hela den västliga kristenheten) nu högtidlighåller Stilla veckan. För mig inträffar den först nästa vecka!/Paul

    SvaraRadera
  22. Kyrkans uppgift är att i förekommande fall ge LIVSHJÄLP, inte dödshjälp.

    LG

    SvaraRadera
  23. Under tiden Bloggardag kan vi lyssna till en fantastisk libanesiska. Kunnig, modig, itelligent - en riktig krutdurk. När får vi se en liknande riksdagsledamot eller minister som kan, vill, vågar driva en fråga som gagnar Sverige och svenskarna. Eller ett kunnigt, modigt public service som vågar översätta och visa detta i SVT.

    https://svegot.se/2018/03/26/richard-jomshof-kravde-forbud-mot-boneutrop-i-riksdagsdebatt/

    Detta är utifrån en kommentar Suzy skriven på svegot.se eller kan ses direkt på youtube:

    "Brigitte Gabriel ger här en kort sammanfattning av Islams historia.Brigitte Gabriel överlevde mirakulöst sju år av palestinsk terror och krig i Libanon,från ca tio års ålder och sju år framåt tvingades hon och föräldrarna gömma sig i ett bombskydd under marken.Denna fantastiska kvinna har enormt mycket erfarenhet och kunskaper om islam och mellanöstern och har ett mod och civilkurage som få människor i denna värld har,sanningen är hennes ledstjärna och hon räds inte säga sanningen,Brigitte Gabriel är ett stort föredöme som kvinna och människa tycker jag."

    Islam - The Undeniable Truth - A quick lesson in the history of Islam - WS 2015 Brigitte Gabriel

    https://www.youtube.com/watch?time_continue=885&v=6Jdv8kdhy4I

    SvaraRadera
  24. Christer, präst28 mars 2018 17:14

    Jag blev väldigt förvånad när jag som 20-åring jobbade på en avdelning på Lunds Sjukhus på natten för att med extrainkomster försöka förbättra ekonomin under mina studier, - och det under den sk "rapporten" ramlade in termen "RÖD NOLLA". Detta var således redan i mitten av 1970-talet. Alla satt med sina rapportblock där också med en rödpenna, och skrev käckt, snällt och pliktskyldigt in ett "O" med rödpenna på den patient som var en "Röd Nolla". Vi fick vi höra att en sådan NOLLA var ett resultat av ett LÄKARBESLUT (vi darrade i knäna av vördnad!) - ett beslut som innebar att den här patienten var så risig till sin hälsa att läkaren beslutat att om något akut händer, som t ex ett hjärtstopp, skulle det inte utföras några akuta åtgärder alls. Detta var lagt i knät bl a på mig, ung teol stud med minimala medicinska kunskaper, att administrera. Och hur skulle jag kunna skilja på ett hjärtstopp och att patenten hade satt maten i halsen och därmed förlorat medvetandet och höll på att kvävas ihjäl...?

    Jag och min kollega på natten blev utskällda av jourläkaren då vi inte observerat att patienten var en "Röd Nolla", utan med hjärtmassage, konstgjord andning och larm till jouren på natten fick igång patienten igen - och det skulle vi alltså inte ha gjort!

    Eutanasi...? Jodå! Vad var det annars som förkunnades...? Direktiven var alltså att om vi kom in på en sal på natten och en av patienterna inte andades, eller hade larmat oss med sin tryckknapp, eller någon annan larmade för att rumskompisen hade ramlat ihop på toa livlös - då skulle vi först titta i vårt rapportblock för att säkerställa att patienten inte var en "Röd Nolla" innan vi skulle göra något ingripande!

    Hur eller hur - Må vi nu alla ha en stilla vecka här på tröskeln till påsk, även om folk i affärerna avslutar sina hälsningar när vi betalt med GLAD PÅSK! - Vi vet ju att Herren Kristus inte bara dött utan också uppstått för oss, så vår frälsning hänger väl kanske inte precis på just hur just den här påsken firas. Även om den saken är en temperaturmätare på hur högt vi aktar vår Frälsares åtaganden för vår skull.



    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kände en gång en sjuksköterska från Skottland, utbildad i London, som tagitvsig hit till den kalla nord pga ett (olyckligt) äktenskap. Hon var bestört över att man i Sverige lade så mycket krut på att få igång 90-åriga hjärtan som stannat. "Hemma skulle doktorn säga att han har levt sitt liv. Att till varje pris hålla liv i folk som görs här, är helt emot min NURSE TRAINING!"

      Till och med katolsk lära godkänner att underlåta att sätta in behandling. Sen blir det avvägningsfrågor och ja, det blir besvärligt. Men det motsatta är verkligen inte heller självklart.

      Radera
  25. Det går trögt med insamlingen till Afrins offer. Kurderna vädjar om hjälp. De har inga hem, inget vatten, ingen ström och de slåss om brödbitarna. Nu vädjar jag också om hjälp till kurderna i Afrin.

    Help Kurdistan har ett 90-konto.

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6921175

    Demokratia

    SvaraRadera
  26. Det prästen Christer beskriver är inte eutanasi i egentlig mening och inte heller något som Kyrkan förbjuder. Glad påsk!

    Jonas M

    SvaraRadera
  27. Jonas M,

    Du kan nog ha rent formelt rätt i att det Christer beskrev inte är Eutanasi i egentlig mening dvs om man med det menar att antingen aktivt döda patienten eller "mildare" ge patienten exempelsevis tillgång till gift som han då kan frivilligt inta.

    Det är under alla omständigheter fråga om sådan prioritering där man underlåter att göra vad man kan för att rädda patienten.

    Om det sedan är mot kyrkans lära eller inte? Jag ser det nog som en underlåtelsesynd och nog lär såväl protestanter som katoliker att detta är något allvarligt? Tänk på de som inför Gud på domens dag försökte ursäkta sig men då erinrades om vad de inte hade gjort.

    Visst , det finns situationer där det kan vara minst sagt svårt att veta vad man borde ha gjort och jag kan sannerligen inte ge någon enkel regel annat än det enkla. Skaver det man gjorde eller inte gjorde ens samvete så är det åtminstone troligt att man gjort eller underlåtit att göra något man borde ha gjort.

    Tyvärr är det sedan inte så enkelt. Vi har nog alla ett mer eller mindre skadat samvete en del väldigt grovt och känner helt enkelt inga samvetsförebråelser oavsett vad de gör eller inte gör. Detta framförallt om de kan hävda att de bara följt "aktuell" lag.

    I övrigt tycker jag nog att det mest handlar om en lek med ord omfallet Christer beskrev skall rubriceras som "mild" Eutanasi eller inte. Juridiskt har du som sagt säkert rätt såtillvida att skulle patienten dött om de följt instruktionerna hade ingen läkare eller annan personal fällts för dödshjälp. Däremot är det möjligt att prioriteringen i efterhand kunnat ifrågasättas och den vägen kunnat ge efterräkningar.

    Idag när människohjärtana kallnar mer och mer betvivlar jag dock att något sådant blivit aktuellt.

    Kvar är dock Guds domstol.

    //HH

    SvaraRadera
  28. Christer präst och HH så här skriver Kyrkan:

    2278 Att upphöra med mödosamma, farliga, extraordinära eller i förhållande till det förväntade resultatet orimliga medicinska insatser kan vara riktigt. Här rör det sig om att vägra vara ”terapeutiskt halsstarrig”. Här är det inte fråga om att man dödar någon; man går med på att man inte kan hejda döden. Beslut bör fattas av patienten om han har kompetens och förmåga därtill, eller av dem som har laglig rättighet till det. Patientens förnuftsstyrda vilja och legitima intressen skall alltid respekteras. [1007]
    2279 Även om döden anses vara omedelbart förestående, så har man inte rätt att avbryta den vård man är skyldig den sjuka personen. Bruket av smärtstillande medel för att lindra den döendes lidanden även om man därmed riskerar att förkorta patientens liv kan stå i överensstämmelse med den mänskliga värdigheten om döden inte är något som planeras, vare sig som mål eller som medel, utan bara något som man förutser och uthärdar som något oundvikligt. Den lindrande (palliativa) vården är en alldeles särskild form för osjälvisk kärlek. Därför skall den uppmuntras.

    Jonas M

    SvaraRadera